I.
likt en hemlös tiggare
(hoppar stoppar roppar)
med papegojor på taket och knarkdrömmar
i kavajslaget –
är jag / ser jag
mig själv på golvet bland dina drömmar
intrasslad tilltrasslad ihoptrasslad
som kassettband gamla ljud utan spelare i fel tid
(alla bortslösade år bakom / onödiga odödliga)
å n g e s t m i r a k e l –
på gränsen, alltid på gränsen
(som nageltrång i hjärnan)
eller infektioner i tårkanalerna – även om du aldrig insett
min syster syster min så vet jag
vet jag att du inte vet att jag vet att
du tror mig du tror mig du tror mig
varendajälvagång tror du mig därför att jag ljuger
(min broder broder min)
människor är sådana – pistoler i cyberrymden
pirater i universum
blå piller i matrix och du
du betyder liksom ingenting i jämförelse
ur masspsykosen regnet basgången och headbanget
( föddes jag såna som jag – )
pistoler musik sinnessjukdomar i malpåse
utan datummärkning;
maligna tivoliattraktioner i himlen moshpit i glashus
gratishångel med alkoholister och alla hennes
(alla hennes syskon)
panikslagna / dödsdömda
hjärtdunk precis som alla andras
(drömmar i kras)
så rengör maskinen nu och torka tårarna
för nu är tiden kommen – sagostund!
(fast jag vet ju att)
du skulle aldrig någonsin förstå eller våga inse
SKITSKITJÄVLASOMMARHELVETESJÄVLASKIT
människor är sådana –
uppbyggda av hånskratt käftsmällar
taggtråd tyll och halvfabrikat
kravallstaket och rutiner
prydligt inplastade leenden på rad
(längs med rullbandet)
a u t o m a t i s k t
(jag vet – så varför förklara)
varför förklara när inget kommer hända –
(aldrig någonsin)
du ser det ju inte kommer aldrig se men
(jag gömmer det ju väl så vem kan egentligen)
vem kan egentligen klandra dig;
jag är ingens och hans men aldrig min egen
stjärnan föll för länge sedan och jag
jag missade den
II.
det var så länge sedan jag vaknade
länge sedan jag verkligen
v e r k l i g e n L e v d e
i annat än postuma dagdrömmerier
existensen har visst tagit sovmorgon
(tjugofyra lögner i sekunden, identiska)
men du har inte fattat
HARDUINTEFATTATÄN –
det var länge sedan
såjävlalängesedan att jag glömt hur det kändes då
pulsen var i takt och kroppen oförstörd
minnet ljust – åtminstone förträngt
orden rimmade och ångesten
(ångesten kändes)
nästan som nyfödd och jag
jag hade ännu inte börjat
skrapa upp mitt trasiga jävla hjärta från marken
ännu inte insett att jag
(jag var lika blind som du och alldeles för stark)
alldeles för stark för att överleva
alldeles för stark för att överleva mig själv
(vingbroder, ingen ser det du känner)
för oss verkar alla drömmar annorlunda
ingen smakar det du hör ingen hör det du känner
- skuld finns det gott om för andra så se aldrig bakåt
det handlar alltid om krig vårt och deras och vi
vi är kamikazehjärtan du och jag
(så snälla, gråt inte för mig)
jag kommer liksom ändå alltid att störtdyka
få soppatorsk tretton meter innan målet
ensam störta mot mitt eget
b a k b u n d n a h e l v e t e
redan innan, redan innan jag
satt vinden i halsen rånmördat mig själv och
haft otrohetsaffärer med döden
v i s s t e j a g
(visste jag?)
hur människor slukas
av ljusrör och vita knotor kontor kontur
hur allting slutar och hur alla inbillar sig
hur alla tror / att de känner :
(att de känner henne)
III.
hon svettas och sanningen är på glid
(som skolgårdsmulningar, frostiga vinterminnen)
ett ord – hans namn mot min hud
en långsam tunga ner längs nacken
innanför kläderna – utdraget liksom skam
(liksom dåligt)
d å l i g t s a m v e t e :
en stelfrusen muskelsjukdom – som iskall snö med grus
rivjärnshat i ansiktet
d ö d s r y c k n i n g a r / i e n p l a s t p å s e –
en bedövad amputerad dröm
(revor i sömnlösheten ångest i drömlandet)
ensamhetsillusionen som dött sju dagar tidigare
fantomkänslan av skam; hemligheten
(tanken jag fortfarande har känsel i –)
mitt nyfödda monster
i en kuvös på bårhuset
URSÄKTAHÅLLKÄFTENNISKRIKER –
blåser ut mina trumhinnor med alla era
(outtröttliga öronbedövande obegåvade)
satansjävlalögnersåsluta
sluta köra med mig – jag är åksjuk
plattanimattankörmig –
kom igen nu kör mig
k ö r m i g –
rakt ner i botten:
sluta köra med mig – jag är åksjuk
(åksjuk och jävligt)
j ä v l i g t i l l a m å e n d e
IV.
jag visste det jag visste det
visste allt –
han visste det redan från början
när jag fullföljt mitt värv
bidat min tid och tyst undrat
(för tusende gången)
hur man andas –
strippat för hungriga blickar levt min död och
kastat bort mitt liv för en livstidsdom
i r ä n n s t e n e n
(kommer dom / kommer jag / kommer jag?)
att efterlämna enbart
iskalla nattsvarta (tårdränkta bortskänkta)
v u l k a n u t b r o t t ;
kollisioner eruptioner emotioner
knäckta människor döda dagar och punkterade luftslott
(förlorade krig och brinnande flygplan)
e t t f ö r f l u t e t
vars vägar / jag vägrar
att någonsin korsa
i g e n –
den person jag trodde var jag badar i skuggan
och fast hon inte längre känner mig
äger hon mina rörelser
fastän jag vet att jag aldrig någonsin kommer att bli
samma som jag igen