Så värmande är alltid vinet

och munnarna jämt så betagande

ändan, händerna och knäna

blir aldrig fula

och kjoltyget sällan så himmelskt smakande


som då jag låg mot din slida

i gryningsljuset, morgonståndet uppenbaras


mens mina foton visar dig på facebook

känner du tårar torka bort min vinfläck

främling

i vår

sista

kram










å originalet går sålunda:



["Så skimrande var aldrig havet

och stranden aldrig så befriande

fälten, ängarna och träden

aldrig så vackra

och blommorna aldrig så ljuvligt doftande


som när du gick vid min sida

mot solnedgången, aftonen den underbara


då dina lockar dolde mig för världen

medan du dränkte alla mina sorger

älskling

i din

första

kyss"]