"Du har ett blodtryck som en nittonåring", sa läkaren som undersökte mig. "Det är förvånande. Jag var tvungen att kolla två gånger!"

"Bra!" tänker jag nu, ett år senare. "Då blir det kanske inte av hjärtinfarkt jag dör. Sannolikt inte heller detta år, då jag blir sjuttio."

Medan lien går och det höga gräset med blomster i faller. Jag svettas visserligen och hjärtat jobbar på. Men jag känner mig fräsch och bryner mellan slagen lien med stickan. Schlinke-schlonke-schlinke klingar det. Lien jag först slipat på min runda sten. Marken jag ärvde efter den siste jordbrukaren. I nedstigande led från neoliticum.

"Inte av hjärtinfarkt. Och inte i år. Blomsterdalen skall få finnas ännu en tid. Obekörd av åkgräsklippare".