Spleen (En måne i skepnaden av rök)Jag ligger i sängen och tittar i taket och hela världen utspelas i mitt huvud och människor rör sig i mitt huvud och jag funderar på om ni finns och om världen finns. Den kanske inte finns, men om världen inte finns så är jag ensam, och jag vill inte vara ensam. Inte helt ensam. Lite ensam ibland. Med människor som lever i mitt huvud och världen som är en film. Jag röker en cigg på balkongen, och funderar på om månen finns. Månen som har varit min flickvän sen jag var liten. Vad skulle det betyda om hon inte fanns, vad skulle det göra med mig? Skulle jag vara ledsen eller glad eller bara ingenting? Skulle det förändra något? Kanske det skulle vara bra, för då finns ju inte jag heller, och då skulle jag slippa vara trött. Jag drar röken så djupt djupt djupt jag kan ner i mina lungor, och jag föreställer mig att den gör mönster där nere. Bygger hus och bilar och båtar. Och människor. Och min måne, min alldeles egen måne av rök. Den försvinner när jag andas ut, och jag andas mitt första andetag som tom och hel och vilsen. Det är skönt. Som att resa, resa långt långt bort. Härifrån och bort från låtsasfolk och låtsasvärldar och låtsasmånen som jag älskar och vill smeka och kyssa och älska med, som jag vill ska smeka mig tillbaka. Jag är trött och måste jobba imorgon, men jag vill inte stiga upp, vill aldrig mer stiga upp, och därför tänker jag inte gå och lägga mig. Jag vill drömma och sova och inte vakna, men jag kan inte, törs inte. Vill inte. Jag vill ingenting.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Lethe
Läst 496 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2011-08-17 12:15
|
Nästa text
Föregående Lethe |