En övergiven människa
sitter i ett övergivet kvarter
under en ensam lyktstolpe
som formar hans mystiska konturer.

Medan han sträcker ut sin hand
och försöker nå ut till himlen
så surrar en fluga igenom hans
öppna handflata.

För en sekund känner han en värmande
känsla som sprider sig igenom hans fingertoppar.

Men lika snabbt som känslan kom
var den återigen borta för alltid.

För en sekund var han återigen tolv år igen.
Där står han på tågstationen
med tårarna i ögonen medan han gav
sin storebror en kram och ett adjö.

Den stora ungdomen med sin slitna kropp
gav honom ett varmt leende och la sin
handflata och ruffsade till hans frisyr.

Vinden får den mystiska figuren att rysa
till för den påminner om hans storebrors
sönderslagna hand som ger han ett värmande leende.

Han reser sig upp och sträcker ut en hand
emot himlen och säger med tunga ord
"Allt är evigt"