Nu har jag inte skrivit på år och dar.
Så känns det i alla fall i själen.
Så mycket vindar har burit mig åt alla,
möjliga håll.
Somliga har känts som döden.

Nu står jag i alla fall här, redo för steget.
Men du står ivägen.
Du lovar så mycket, men håller så lite.

Jag hoppas att du är lycklig nu, du förtjänar varje bit som finns.
Men jag hoppas att priset du betalade var värt vad du fick.
Du har svikit så många vänner, du har skitit i oss.
Vänner kommer före, minns du att det var, vad du sa?

Vi kommer aldrig sitta på våra gungor, den tiden är förbi.
Låt oss minnas den tiden i våra liv.
Jag hoppas du blir förlåten, att relationerna byggs upp igen.
Men om jag ska vara ärlig, så räkna bort mig.