Det rör sig runt omkring mig, en evig ström av händelser och handrörelser som drar förbi, drar runt, virar in mig i ett töcken av förvirring och tystnad med ihoppsydda blodröda läppar. Ingenting är självklart, det är bara en underlig situation där naturlagarna vänds ut och in, dissekeras och förnedras. Action reaction på en högtidlig ceremoni där man får låta tårarna strömma fritt, där det är okej att gråta. Gråter vi för ceremonin och blommorna som kommer att vissna och dö eller gråter vi över vår egen själviskhet och egoism? Varför gråter du om nätterna när ingen ser dig? Vad ska dina tårar rädda dig ifrån?

Mina läppar är sydda ihop så jag står tyst och ser på och är medveten om att den virvlande strömmen av händelser aldrig kommer att ta slut, för sägs det inte att en fjäril kan påverka allt? Nå, jag har sett många fjärilar, de är en del av strömmen. De slår med sina vingar och jag sliter upp stygnen och skriker action!