Det är som om
regnet slutat falla neråt
som om världen vänt sig upp och ner

bara för att djävlas med mig
som tar det personligt
när solen inte lyser som den ska.
För det har varit 20 år av vinter
och en skala för ensamhet
som inte går att räkna på båda fingrar. 

Det är som om
snön aldrig slutade att falla
bara för att tvivla på sin självständighet
bestämde sig snöflingorna för att vara likadana
och inte unika,
som de borde vara.

Jag räknar baklänges
för att hitta svaret
men frågan är dold i ingentinget
och jag bara ränner runt och tvivlar

i ett liv att 20 år av vinter 
där regnet faller uppochner
och snöflingorna är likadana

räknar jag baklänges
för att få allting att passa in.