Jag satt och skrev med en äldre man som avgudar att skära sig.
I början gjorde det mig glad, han kallade mitt missbruk en konst.



Men nu äcklas jag ordentligt mycket av honom.




Min älskling är arg, riktigt arg.
Och när han är det finns det aldrig något jag kan göra, aldrig något jag kan säga.
Vet ni hur frustrerande det är?

Hur ont det gör?

För allt jag någonsin önskar är hans lycka.



Men nu finns det inget jag kan göra.
Inte det minsta.
Så han får lägga sig förbannad.
Och sova dåligt.





Jag sitter naken i soffan, med musik i öronen och blött hår,
dricker te och hoppas på bättre tider.