Ensam i natten dras jag till mörkret

Det viskar så vackert

Väser sin dödliga poesi i mina öron

Ibland glömmer jag att kämpa emot

Och faller för fula behov

En varelse som jag inte behöver

Ett hat för detta har kommit att växa i takt med mörkrets fall.


Jag hatar det så djupt

Ändå så faller jag så hårt

Framför dess fötter

Som jag ofrivilligt pussar om

Och

Om igen.


Men utan att ägna en djupare tanke

Är det i ljuset av ett leende

Eller någon klantig filosofi

Jag alltid faller rätt

Alltid faller tillbaks

På raka ben

Välplacerade fötter.


Yin och Yang

Mina ständiga symboler för livet

Ni står skrivna i mitt hjärta

Med den svartaste sorg

Och den ljusaste lycka.


För när jag drömmer om blodiga blad

Har ödet en tendens att knyta ihop min stig

Med en pojke vars skratt

Föder lyckan själv.


För allt mitt mörker

Reder ni ut med ljus

Även om jag vill

Och inte vill.


Med er vackert målade symbol på handleden

-Över mina ärr-

Bli jag ständigt påmind;

Du får alltid falla

Fall för vad eller vem du vill

Sålänge du kan resa dig igen.


På raka ben

Och

Välplacerade fötter.