Önskar att jag kunde vara mer likgltig än såhär, men vart fan var du när jag fyllde 20?
Jag markerar dig som sedd, dina mail. Orkar inte läsa dina självömkande historier och verkligen inte om dina semesterminnen. Det är som om du svarar på frågor jag aldrig ställt. Jag slutade bry mig för länge sedan, men jag har slutat att låtsas bry mig nu.
Du håller ändå aldrig vad du lovar, och... Nu tröttnade jag på att skriva om dig,
orkar inte ens formulera min ilska och besvikelse
när jag inser att jag har varit osams med dig i tre månader
och du har inte märkt något