materia är inplastat i dig
inga vändpunkter kvar att utforska
jag förvirrar
koltrastar har lämnat mig
de har jordbävningar att orsaka
ånglok stirrar

mitt inre andas för fullt
som om soluppgången vore här
tre år för sent
ett gapskrattande tumult
som liksom tanken sätter sig på tvär
allt är för rent

sånger knackar på portar
boxningshandsken öppnar självsäkert
vargen blåser
höjdpunkter sänks och förkortar
din påverkan så träffsäkert
lugnet låser

var god dröj vid bilden
jag ska skapa en vattenkruka
lev i den
inga brungula dårrader för vilden
som vägrar att huka
jag gråter sen

en annan garderob var då
där speglar log med baksidan tom
en snidad rem
vildrosen är ljummen och grå
för den som flyr den bom
som leder hem