Jag säger fuck off livet och ger mig själv en smäll på käften för så här bra kan livet inte vara. Jag blir arg på mig själv när jag faller tillbaka i dåliga vanor så fort jag känner mig lite lonley för jag vet ju att vad jag än gör så kommer du ju älska mig. Jag spelar ut alla mina kort men har ändå ett dussin ess i rockärmen för det är vad som krävs när man spelar på den här nivån för att inte bli sårad igen. Kill them with kindness och allt kommer att gå din väg även fast du egentligen vill slåss för ditt liv och såra alla dom som sårat dig så många gånger. Jaga morgonen längs alla avenyer du kan hitta även fast du bara känner till en enda. En fin metafor för kärlekens trånga gångar, för man ser bara det man vill se och vågar inte utforska vad du egentligen kan få. Få något som är bättre än den där sketna avenyn alla pratar om. Jag tog samma lilla gränd jag alltid återvänder till, stuntar i avenyn den här gången, och jag snurrar dig runt mitt lillfinger och släpper dig när det passar mig bäst. I kill you with kindness och sen lämnar jag dig där med ditt krackelerade hjärta på marken, precis som du gjorde med mitt.