Du smakade en blandning av mentholcigaretter och svart kaffe när kylan greppade tag i min kropp och tvingade mig närmre dig. Det doftade maj i oktober och dina hjärtslag lugnade ner mina andetag. Aldrig har jag känt en känsla som stack så i revbenen, känslan av att vilja fly och stanna kvar på samma gång. Paniken som växer i huvudet samtidigt som dina ord tar ner mig på jorden igen. Tusen och åter tusen fjärilar som dödas åter igen av slagkraftiga vindar som välter oss omkull. Vi bryr oss inte om att resa oss igen för gräset kan vagga oss till sömns igen. Ta oss tillbaka till något som inte är sant och rädda oss från det onda svarta mörka. Det som river och tär. Det som förstör allt som en gång var vackert. Du smakade en blandning av mentholcigaretter och svart kaffe och jag var blott sjutton år.