Valkiga händer. Torra och dammiga fötter med kraftiga förhårdnader. Håret är fett och smutsigt, med olösliga tovor. Fläckarna på manteln kommer aldrig gå bort, men det verkar inte störa honom det minsta. De kraftiga benen vittnar om många månaders vandring genom öknar, byar och städer, och detsamma gör lukten av svett och damm. Ansiktet är härjat av solens skarpa strålar och vandringens prövningar. Men ögonen lyser av vitalitet, passion och livsglädje.

Det är min Kung.




Gång på gång möts han av förakt. Gång på gång försöker hans motståndare sätta dit honom. Hans närmaste visar på regelbunden basis att de totalt missförstått hans uppdrag - och deras eget. Men de marginaliserade, de oönskade, de som inget är - de kommer till honom i floder. De är hans glädje. Hans vänner. Han tar ställning för dem när den tillfixade, felfria eliten kommer för att kritisera. Och i gengäld får han deras kärlek.

Det är min Kung.




Han är Kung över Riket Annorlunda. Hans väg till sin tron går via hans egen död snarare än hans motståndares. Och han upprätthåller sin roll som Kung genom att tvätta sina undersåtars fötter.

Det är min Kung.