jag börjar om,
tar ut min hjärna och pressar den,
allt ska ut, allt ska bort
så jag vrider ur den, låter det sippra ner på golvet
och torkar upp det med nedblodat papper.

Patrik Isaksson sjunger
"Jag undrar om du
hade kraft att ge dig av
eller mod att stanna kvar"
och jag ser på dig med vattniga ögon,
torkar mer blod när ruvorna faller av
eller rivs av, jag minns inte

dina ögon är sorgsna när du plockar upp mina rester,
smulorna som trillat ner mellan golvspringorna och
kanske, kanske
aldrig kommer tillbaka på rätt plats igen.