Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det brukar lösa sig och jag kan andas igen

det river längs huden på låret med en nagel som bets av för tidigt,
längs huden runt mina höfter med ett bälte som passar igen och jag
jag ser, andas, hör, flyter med
dina andetag rör min örsnibb och jag tittar inte in i blicken som söker efter min i spegeln, jag tittar bort och upp och ner och
går ner och upp, upp
du tittar undan för att sedan gripa tag om min vrist i panik,
i panik att
tänk om du blir sjuk igen, tänk om
tänk om
alla tänker om och
tänk om jag dör, jag dog nästan och tänk om jag dör nästa gång
tänk om

jag andas och du greppar efter mina andetag, mäter dem,
inspekterar och konstaterar
håller om och kippar efter luft
och jag kramar dig bakifrån och du

du älskar mig, du är han och jag är ingen,
men du gjorde mig till allt och jag är allt för dig,
och dina andetag blandas med mina och jag vågar äntligen,
äntligen (tänk om)
känna att du

det är du.




Fri vers av FysisktMental
Läst 525 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-09-05 12:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

FysisktMental
FysisktMental