Tiden var inte blid, inte försiktig,
inte alls på min sida,
inte som jag ser det nu
när kvällen innebär
ett engagemang
jag helst skulle slippa.

Jag formar mina omständigheter
så att de ger mig utrymme,
om än bara en kort stund.
Sliter i stamceller och synapser,
driver mina uttryck mot något
jag ännu inte vet något om.

Natten är i maskopi med vampyrerna!
Allt är skrämmande totalt.
När jag till slut återvänder till här
är det redan mörkt
och fåglarna har tystnat.