den som hänger upp en spratteldocka har ett stort ansvar. jag menar det verkligen. då talar jag inte bara om hur noga konturerna ska vara klippta och hur hårt trådarna ska vara spända, i och för sig nog så viktiga detaljer för dockans kroppsuppfattning. nej jag talar framför allt om hur man leker med henne, hur man talar till henne. talar man till exempel mycket spanska med dockan kan hon ju fastna i en evig tarantella, och talar man för mycket filosofi med henne kan hon ju få syn på sig själv, upphängd i tåtarna. det vore ju sannerligen för tragiskt.