Magin i en hunds plötsliga
och oundvikliga tilltro,
i en kväll som utan villfarelse
kan nämnas utan vidare,
i ett oskyddat ingrepp
av det seende slaget,
i det som ändå utgör
den som ändå utgår.

Natten är dubbel, den som talar
har ännu inte sagt något.
Visir är ett geggigt filter,
tillbakavägen är ett misslyckande.
Månen är som allra störst,
september är ännu varm.
Tilltalet är något som hela tiden
ändå hör hemma i ursprunget.