Jag tänker mig det som något fridfullt, behagligt.
Inget som gör ont, sticker i hjärtat.
Någon som vill mig väl och ler.
Inte som slår och hånskrattar.
Någon som ser på mig, för den jag är.
Ingen som vill att jag ska låtsas vara,
o aldrig blir nöjd ändå.
Något som gör mig varm och glad, vacker och trygg.
Inte osäker, ledsen, kall och ful.
Att jag mår bra och lever lyckligt.
Inte som deprimerat olycklig med dödslängtan,
för allt gick fel... i kras.
För, utan kärlek försvinner det mesta o allt blir stort,
svart o läskigt ofrånkomligt dött.

- Så, jag tänker mig det som något fridfullt, behagligt: den stora kärleken.