Läs Ingen hand i min - Fri vers av Michaela Dutius

Redan medlem? Logga in

Nyheter Läs Texter Poesikalender Sök Hjälp Bli medlem nu!

Ingen hand i min

Ensam vid kanten
till den lilla insjön

med ingen hand i min

minns jag

en annan höst
vid en annan sjö

en liten hand i min
ett ivrigt litet ansikte

och jag vet
försvunnen är stunden
då lekarna lektes

dit kommer jag
aldrig mer

Fri vers av Michaela Dutius
Läst 460 gånger och applåderad av 21 personer
Publicerad 2011-09-15 12:32

Skriv ut

Spara som PDF

Maria T
Visst är det lite vemodigt
men ändå fint med
vackra minnen
2011-09-25

ej medlem längre
En dikt om tid, hågkomster och minne präglad av ömhet, livaktighet och en stark förfluten lycka. Korsreferenserna mellan de två sjöarna är mycket påtaglig och tydlig och texten känns överhuvudtaget som en smått nostalgisk, lätt bitterljuv och djupt känslosam resa i tiden genom alla de lager av erfarenheter som har format allt det som nu är ens person och ens liv. En gång fanns det ett ivrigt ansikte och en helt liten hand i ens egen, men allt förflyter och nu kanske de en gång så självklara små lekarna inte längre leks och porten till det förflutna har slutits och lämnat en kvar utanför dörrarna. Lite grann så känns som sagt som om den här texten i all sin poetiska laddning och sin täta lyriska koncentration beskriver en känsla av tid, och kanske också av mognad. Allt som har varit försvinner in i det förflutna, och långsamt droppar också sekunderna, timmarna, åren och minuterna in i något som bara finns bevarat i minnet, där det visserligen lever vidare, men inte längre riktigt är vid handen. Jag anar en viss höstkänsla i orden när man sitter i sin stillhet och tänker tillbaka. Allt går mot sitt slut och man kan bara konstatera fakta. Tiden går, och snart ska allting vara minnen där man kan uppskatta det ljusa och det goda. Lite sorgligt är det, men inte desto mindre en del av själva Livet.
2011-09-21

Maria Malm
Tiderna förändras, men minnena finns kvar.
2011-09-21

Birgersdotter VIP