Idag existerar du inte,
men du finns hos mig.
Ett återkommande hjärnspöke,
av hur du en gång var, letar sig in i mina tankar, mitt sinne, min själ.
Något karvar i hjärtat - förtär - river upp gamla sår som läker - långsamt sakta
Varför finns du inte hos mig i vanlig köttslig form?
Du dansar endast runt i minnet o ler svagt, precis som jag minns, sista gången du var hos mig.
Innan du hittade vägen hem - igen
...
till slut.