Jag älskar när du rör dig till musik som inte spelas
och jag älskar när du andas i takt med med 
luft som inte räcker till.

Jag älskar när du tänker omöjliga tankar
och flyger bland molnen som inte finns.

Jag hatar att se när du förstör dig
enbart för att kunna springa fritt

Jag hatar att se när du gråter
skriker och vrålar
för att få vad du inte redan har
även om det du inte har,
är omöjligt
att få.

Och varje visa på radion handlade om dig
och varje film på tv handlade om dig
och varje blomma som slog ut handlade om dig

Nu är det inte längre så
och jag hatar att inte våga röra vid ditt hjärta
bara för att det kan gå sönder
när som helst.

Kanske har det redan gått sönder.
Kanske har varje låt tagit slut
och varje film slutade tragiskt
och vi kan inte röra varandra
för avståndet är för stort
att korsas. 

Jag älskar att jag hatar dig så mycket att jag älskar att hata dig.

Bara för att du
var en av dem
som verkligen berörde mig.

Bara för att sedan kunna fly.