Det är en stor storm inuti mitt hjärta.
Starka känslostormar bubblar upp till ytan.
Bredvid mig går du, på millängds avstånd.
Du skulle bara veta, vad som pågår inuti mig.

Jag vågar inte visa vad jag känner inför dig.
När stormen så småningom sakta avtar, och
som lugnet efter stormen blir jag ensam kvar.
Lämnad åt blotta tanken, på dig.

Du märker inte att jag ler mot dig.
Du märker inte att jag finns framför dig.
Hur ska du mig kunna se….när stormen,
så stor har lagt ett tjockt lager av dimma efter sig?

09/1 – 06