jag tittar på molnen som flyter förbi
med ett överfullt askfat som stirrar
uppgivet ut över balkongen

det var så längesedan
orken vände mig ryggen och gav sig av
och vad förstår molnen
om att hur man än försöker
så är det aldrig nog

jag ser mina grannar
jag ser liv
det är en tv på mittemot
vad angår det mig

jag ser bara molnen som flyter förbi

så vilsen
har tappat pennan och alla ord
ingen beskrivning nog
tar mig hem igen

en gång ung
så längesedan oskyldig
nu vilar domen slutgiltig

ensam

jag ser inte längre himlen
bara molnen som flyter förbi