Saken med att leva med ångest
Är att man alltid
Går
Minst tio steg framför sig själv
Så dagen när jag slukas
Av tidens svarta hål
Längs ändlösa trottoarer
Och gatlyktor vi sparkade på som barn
Har jag redan
Klättrat ner i gryningens dunkel
Och sakta påbörjat

Mitt nya liv