Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag låg och grät...över en stor ensamhet för fyrtio år sedan och undrade: hur kan jag har kunnat gå omkring med detta i alla år...kanske så här? :)) OBS (den lite ledsna) ironin


havet är så stort, vi tar in det och låter det skvalpa där


när ensamheten är så stor
att man riskerar drunkna

komprimera den till
en liten svart hård sten

som du kan bära inuti

skaver
hanterbart


Fri vers av rebecca d
Läst 301 gånger
Publicerad 2006-01-09 15:45



Bookmark and Share

  Deva
Fin, enkel formulering om en svår känsla, du gör det med en slags ömsint ironi.
2006-01-13

  Nils Sondefors
Kort och koncist budskap och innehåll och språket flyter dessutom bra!
2006-01-11

  Ingrid Nilsson
Tanken är bra och dikten likaså,men en aldrig så liten skavande sten kan vara skillnaden på att uthärda eller inte. Dvs. helst ska den ju inte alls vara där.
2006-01-10

  sol
bra lösning ..eller gå en kurs?
nä, det är ett problem..
2006-01-10

  Propella
Fantastiskt! Du glöder verkligen nu.
2006-01-09
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d