stormen som var här kom från new york
och jag älskar vinden
den får mig att känna som jag är i mitt hem, min andra.. eller tredje kanske det blir, det första?

(mitt enda?)

rötterna växer i mig.
de hittar inget fäste
de behöver jord
jord och vatten, de växer ur mig och sliter mig sönder

jag behöver komma bort (DU BEHÖVER ALLTID KOMMA BORT, KATRÍN. KOM ÖVER DIG SJÄLV ISTÄLLET.)

det var länge sen innan ikväll en sådan kuslig känsla fyllde hela min kropp, mörkret och skuggorna som fick mig att vända om (till ett av mina) hem, men inte det hem jag vill till just nu. Jag vet inte ens vart jag vill, bara detta ständiga bort (ge mig en definition på bort, blir du nånsin nöjd???)