Kanske har jag inget samvete?
kanske är jag bara inte tillräckligt övertygad om någon slags existens alls?
kanske känner jag någon slags lättnad
(är det elakt?)
men ändå en tyngd
en åh så otroligt tung tyngd
(hänger över mig
som en mörk lejonkungenstjärnhimmel)
allt bara går och inte går men det går som det går och kan inte sluta varken gå eller inte gå
tiden bestämmer och har ALL kontroll
jag påstår mig själv ha kontroll men jag är väl inte starkare än såna få saker jag faktiskt är i min tanke medveten om.

Kanske?