som ett farvatten runt din kropp
rullar havet sakta in
med sitt dagsfärska dagg
och spränger dina dammar

som ett öppet fält
innan bomberna faller
som tysta ekon
från de gamla krigstågen

men din vagn har redan
stannat vid alla stationer
korsat alla vägskäl
och vinden har redan tröttnat

för du är sedan länge utgången
en tömd minnesbank
dina kanter är stötta och
konturerna har förlorat sin skärpa

din självbild är smutsig
fuktskadad

som om du legat i jorden

trängts med de döda