skördevinden sliter klädnaden ur trädens famn
och det hörs tydligt
hur havet brusar
under din millimeterpansar
för vilse i bröstkorgens rev
navigerar ett stim brännmaneter
i ett motströms vågspel
mellan vraken från orkaner
som spinner motsols

du reser dig som ett fyrtorn
över villfarelsens vågor
med regnstinna röksignaler
leder du de döda i land

och du självantänder
som om du alltid varit anlagd
och allt annat bara varit
ett tidsfördriv

någon annans liv