vi rullar in som en syndaflod
som två motpoler i ett smältvatten
för tjälen och arsenalen och skyttegraven
var svaga tämjningsförsök
där vi fann nya andningsvägar
där vi red in vansinnesdådet,
blottade tänderna mot blodsmaken
och permafrosten är sedan länge smält

nu rasar vi som skogsbränder
över varandras skulderringar
den andres topografiska anatomi,
slår hål på tundrans thorax

som om våra kroppar
aldrig skulle brinna färdigt,
som om de aldrig
skulle kasta någon skugga

vi lämnar vidbrända jaktmarker bakom oss
med rasande fart
kastar vi oss åt vinden

tar regnvägen ner mellan träden

river upp sår i luften