Minns du när vi högg i skogen
jävlar vad träden var höga.
Jag tror ej att någon var mogen
vi hade ej tränat vårt öga.

Jag fattar det ej ens idag
att vi fick ikull jättegranar.
Att du och så jag i ett slag
genom skogen oss banar.

Du det kändes allt mäktigt
att betvinga dessa kolosser till träd.
Ja, på nå´t vis andäktigt
när dom sakta mot marken gled.

Jag kände mig så jäkla liten
den första hösten när vi högg skog.
Innan man börjat känna sig sliten
och såg det som ett helt vanligt knog.

Ibland kan jag längta tillbaka igen
till talgoxen som var dag åt ur vår hand.
Till styrka och kraft ibland män
till våra idéer som oss där band.