Vi kallar dem brister, saker vi är dåliga på, vi är för mycket, för lite, för lagom, för bra, för fula, för tjocka, för smala, för intelligenta, för snygga, för dumma, för kulturella, för okulturella, för långa, för korta, för händiga, för opraktiska, för för, för förr, förr för.
Som små svarta änglar dyker de upp i våra medvetanden genom andras definitionsmakt och ur viljan att vara till lags, passa in, flyta med, accepteras, inkluderas i sammanhanget, samhället, gemenskapen, familjen, sig själv.
När vi väljer att se på dessa som små, små utvecklingsområden för nu, för sen, för alltid så befriar vi oss från dessa små svarta änglar och låter dem flyga iväg för att fylla på med befrielsens, tillåtandets och olikhetens ljus.