ja, och så var det den där kvinnan
på julaftonen
med ölburken i handen
kontaktsugen
frös
följde min blick
skrattade när hon såg att jag såg
bara fötter i uttjänta skor

hon visste varför hon drack

och varför är det ingen som frågar henne
den enda som vet hur hon kan hjälpas
och vad hon behöver


eller det där gänget i spårvagnen
som hade så bråttom och
på föraren som inte ville släppa av
mitt på spåret

ingen som reagerade
hjälpte honom
tills jag röt till
när en ville ta nödbromsen
och han släppte i rena förskräckelsen

alla log mot mig
och sade att

vi är rädda

men
de var ju småungar
ouppfostrade
bara

vart hamnar vi
om ingen ser

inte ser längre
sin nästa

abdikerar