om livet rullar runt på hjul
om dörrar öppnas och stängs

varför blir man aldrig van
vid tomhetsmelodin

om livet är en buss på hjul
som ständigt rullar runt

då slits den ganska hänsynslöst
och slutar snart som skrot

vid varje hållplats byts det folk
och skaver bussens trapp

för var och en som kliver av
slits färg och fägring bort

i sätena blir djupa spår
där männskor en gång satt

och bussen rullar vidare
dagar nätter veckor år

och varje liten busshållplats
ger nya längtanssår