Jag kanske fattar dåligt kanske spelade du, kanske var dina kyssar varma för nån annan eller nåt annat, än mej. Kanske ansträngde du dej för att jag inte skulle inse, kanske när jag smekte dina intimaste ställen, så var det inte du som njöt, som lät, och du erbjöd inte mej att få komma till dej på det härligaste sätt….

Kanske var jag bara dum, kanske bara trodde jag att du ville, vara med mej, ha mej, älska mej, älska med mej…. Kanske var det inte kyssar du bjöd mej på det var bara läpprörelser eller nåt, kanske var det inte kärlek och lust jag såg i dina ögon… kände i dina mjuka, varma händer….

Kanske var det så….
Eller också är du rädd för vad konsekvensen och det vi skulle ha tillsammans, skulle göra med dej, vad jag skulle tillföra, att du helt plötsligt skulle ha en man, vid din sida som ställer upp för dej, som älskar dej, som smeker din nacke som inte vill att du ska må dåligt. En man som brusar upp inte mot dej utan för din skull om nåt är fel. En man som delar och kanske kan lätta din oro, en man, som är en man…. Utan att behöva tjaffsa om det….

Är du rädd för mina kyssars konsekvenser och vad en man, skulle kunna göra i ditt liv?

Eller också… är jag dum, som inte fattar nåt, alls…

I vilket fall som helst, tårarna rinner sakta ner för mina sorgsna kinder….