une terre lointaine
han sa att han vet
sanningen om sanningen
hur färsk den är alltid
så bakom krönet
fanns ingenting kvar
det var som första gången
en kort stund på jorden
som jag vet hur gud visslar
till blåsten i vinden
han sa att han vet allt
allt om rovdjuren
hennes hals gick av
ändå var hon lycklig
jag vet inte mer än vad jag vet
det sa jag innan början kom
han kom sedan gick han
en bit mat en god parfym
några fingrar över
att stoppa i bössan
det kommer signaler
från samtliga kanaler
ska hon gå hem
det är så sent!
eller ska hon
han sa att han vet
sanningen om vinden
det var som första gången
tvätten och sköljmedlet
guldmynt checkar hårnålar
det var som första gången
en kort stund på jorden
det var som hon som hon
som alltid går hem och
låser alla snälla änglar
ute
sedan finns bara gatorna kvar.