Så ovanliga, som åkerbär
är de ögonblicksintryck, som stannar kvar
trots att de inte alls gjorde mycket väsen av sig
när de kom, men de lämnar fåror av glädje efter sig.

Om de kommer igen, bildar de en pärlbandskrans
av floder, som aldrig sinar
och i hjärtat man känner att de finns, de mimar...

Och man förstår att dessa glimtar där
det är de, som en så gott bär
och igen är det, det lilla här
som får oss att inse
vad, som stort är!