Som ett vingslag mot himlen
färdas själarna bort
söker dimensioner
långt där bortom gråa moln

Lurat trånga väntrum
så många gånger
har djupa andetag
i vitmålade korridorer

Livet byter kostym
mellan natt och dag
lösgör hårda knutar
från en omöjlighet

Ur färgglada paradis
hämtas goda krafter
när ödet står på lur
bakom vassa kanter

Förtappade själar
fyller väntrummets stolar
de olästa journalerna
ligger skrynkliga på bordet

I välfyllda salonger
trängs det medvetna
i dödens väntrum
hör man ångestropen

Ett väg damm försvinner
med gryningens svala vind
som en slocknad kandelaber
blir väntrummen tomma