det var aldrig
dig jag var kär i
själva tanken på

att slippa vara
ensam i 50 år

har svårt
att förstå
nu

varför det blev
just du

att jag friade
redan efter
några månader

sunt förnuft
att fria igen
efter ett halvår

för att vara på
den säkra sidan
med cava
och rosenblad
i sängen
badkaret

ge dig lite andrum
för jag kan vara dum
göra irrationella val
öppna min mun

när det endast bor
elaka saker där i

blåsa upp smågräl
till världskrig

tror inte det var dig
jag var kär i

bara kärleken
känslan av att
vara värdig

en sådan som du
men jag vet bättre nu

vem som helst
skulle nog ha dugit

jag skulle kunna ha ljugit
lurat vem som helst

tyvärr
inget du behöver förlåta

kan knappt ens svälja
mina egna tårar

manipulativ
ut i mina fingerspetsar

inte med flit
men klart folk ledsnar

när dom träffat
en sån som mig
några gånger

går runt och nynnar
enbart på klagosånger

därför jag hade
så jävla bråttom
ville hinna
innan
du stack

men det var aldrig
just dig
just du

jag ser det
klart och tydligt
just nu

långt efter du såg
slickar jag fortfarande
mina djupa sår

och förstår

ändå inte

att det någonsin
blev vi två