Nattmörkret skingrar sig
perrongen ligger öde
sakta vaknar åter liv
kring barrikader av stumhet

Resväskor fyllda med klenoder
samlade under år av fattigdom
tar plats på stenlagd perrong
till ett eko av mättad tystnad

Sönderrivna boksidor
virvlar runt ivriga vindar
blåser runt sin kärlek
till en väntande publik

Frälsningens unga soldater
spelar falska ackord
och sjunger om frälsning
i gryningens skälvande stund

Fotstegen förs på golvet
och dansar så sakta fram
till groteska toner
av isande kylig cement

Morgontidningens ytlighet
ligger uppslagen och naken
ropar ut sina tragiska syner
på ett trasigt bord av faner

Väntrumsdörren står öppen
köerna ringlar sig fram
skriker ut sitt hat till världen
gör en förtappad generation

Morgondimman lättar
perrongen är full av liv
rallarspåren gnisslar
när själarna reser sin väg