Asfalten är ensam
regndroppar glittrar
under skrovlig yta
ligger det en strand

Fotsteg över gatan
klackar lämnar eko
neonljusen de blinkar
i sprickor sjuder liv

Sträcker sig mot ljuset
gör kärlekens språk
blomman under stenen
ber till starka krafter

Stranden ligger öde
men bara i fantasin
i asfaltens sprickor
ger livet sin teater

Asfalten den blänker
regndroppar de faller
i ensamhetens tidevarv
maskrosen tar fart

En asfaltsblomma växer
hjulen rullar fram
gatstenar får åter liv
människor går fram

På scenen spelas pjäser
en asfaltsblommas liv
där näringen är fattig
får kärlek alltid plats

Asfalten är ensam
solstrålar värmer
i sprickor och i skrov
bor det en framtid