Hösten ligger öde
på persedlar av sten
grånande och kylslagen
där lingonriset slokar

Knastrar under skon
makadamm utan framtid
vägar som trampats
utan mål och innebörd

Konduktör vid ändstation
vinkar målmedvetet
på perrong utan slut
finner någon sin tillflykt

På stenbänken växer kärlek
mellan omaka par
otröstlig gemenskap
till förgänglighetens slut

Hösten ligger öde
vid nedfallna björklöv
slocknat har stjärnorna
vid himlavalvets fot

Spaden sätts i jorden
och gräver framtidens vy
stenar och makadamm
tar vägen mot historien

På stenbänken vid ån
famlar någon efter kärlek
ivrig att finna svaret
på mänsklighetens gåta

Hösten ligger öde
i sin väntan på fullmåne
is och vackra flingor
vid stenbänkens allé