Endast ett ögonkast så livlöst, erfaret, svart och vackert. Som snö. Som bläck. Som blåaste eld. Ekande i en opera av en enda röst som är din. En stillsam plats med svarta blommor i mörkret. Du är så tyst. Graciöst stilla. Träd viskar i vinden. Viskar de till dig?


I ett virrvarr av skinande färg förs vi samman till tonerna av ögon som brinner. Vi ser ingen och ingen ser oss. Hör våra tysta röster i natten. Vid ljus som ger dig en identitet i marmor. Som är evig i ett ögonblick.


I en eld som aldrig släcks och bränner oss sönder, märker oss, där vi njuter av smärta och passion. Ångest och sår. Odödliga. I det mest skinande månsken. Där masker skiljer oss åt, och gör oss vackra; trotsiga i kärlek. Där vi dansar över en knivsegg mellan himmel och avgrund; på jorden, varje dag.