när LPn började hoppa och baren stängde
lamporna slocknade en efter en

gick vi ner för min gata, den med sprickor och hål
förbi brustna kvistar och glömda drömmar

inte ens stjärnorna lyckades lysa för oss den kvällen
men en trebent katt såg oss, och det var nog

så när musiken krossades i vinden
som ett fönster för alltid i skärvor

haltade jag hemåt, sakta som alltid
med den trasiga flickan, och för stunden blev hel