Övervuxet av sommarens blomster
har det trasiga altaret
fått en vek skönhet

Taket som rasat in
har öppnat vägen
ända in i den blå skyn

I håligheten efter korset
skyddad av stenen
matar en duva sina ungar


Här är det enkelt att se
att jag en dag ska stå
vid grinden til himmelens äng

och vandra över det gröna gräset
hand i hand med Honom
som ska torka mina tårar
med sin sårmärkta hand