Tid i genomskinligaste slöjor
Höll oss sällskap genom tysta nätter
Då förändrings smala trådar vävdes


Ingenting blev som förväntats
Elden lika obeveklig röd som guld
Tomhets tinnar spirande så höga


Böcker utav samma oläsbara tecken
Hud var ännu sårbar resande i tiden
Vi följdes åt mot obekanta verkligheter