Sockerkringlans väktare bar rosorna
genom morgondagens blekta sandkorn
vindens röda myller gömde sin avighet

hon var en ovanlighetens besökare
i sin tysta mörka klänning av lin
hon hade sjungit för dem alla

nu var hon på väg bort
rosorna skulle torka falla
i sanden och försvinna
väktarna skulle snart glömma